skip to Main Content

Inledning
Vansjö Nordsjö vattenvårdsförening har sökt och beviljats medel från den statliga
Lona-satsningen för projektet ”Våtmarkssatsning i jordbrukslandskapet runt Vansjön-
Nordsjöns”. En del av projektet består av att utföra skötselåtgärder i den södra delen
av Vansjön. I samband med detta har denna skötselplan tagit fram. Ett besök med båt
på sjöarna utfördes den 14 juni 2019. Texten på denna sida är skriven av Frida Hermansson p åWRS AB.

Beskrivning
Vid besöket den 14 juni 2019 var siktdjupet i sjöarna ca 15 cm, sommartid brukar det
inte vara mer än 10 cm. Vansjön har ett medeldjup på ca 1 meter, Nordsjön är något
djupare och mellan de två sjöarna finns ett grunt sund. I strandkanterna växer det vass,
kaveldun, kolvass och fräken. Gula och vita näckrosor växer på större ytor i båda
sjöarna, mer i Vansjön än Nordsjön vilket beror på att näckrosorna klipps mer
intensivt i Nordsjön. Där sjön är djupare (ca 2 m) växer det inga näckrosor. I sjöarna
är grundorsaken till näckrosornas utbredning sannolikt att sjön är sänkt i kombination
med hög närsaltsbelastning från avrinningsområdet.

Föreningen har under ca 17 år klippt vattenväxter i sjön. I början fanns det fräken,
kolvass och vattenpest, under senare år har näckrosor dominerat bland växterna. Cirka
10 % av växtligheten tas upp på land medan 90 % blir kvar i sjön. Man försöker dock
transportera det klippta materialet till vikar i vassbältet där det får sjunka ned mot
botten. Orsaken till att endast 10 % tas upp på land är att upptagning av växter tar
mycket tid, och därmed sinkar klipparbetet. I snitt klipps samma yta 3 till 4 gånger per
år, med stora variationer där vissa ytor klipps 10 gånger och vissa 1 gång. Resultatet
för ytorna som klipps minst 3-4 gånger per år är att dessa ytor har öppna vattenspeglar
med enstaka näckrosblad under större delen av sommaren. Där man under många år
har klippt flera gånger per växtsäsong kan man se att bestånden med näckrosor har
blivit glesare och näckrosbladen mindre.

 
Bekämpning av oönskad vattenvegetation

Klippning av vass
Om bladvass klipps i slutet av juni/början av juli blir resultatet att man får en spädare
återväxt men ett större antal, det vill säga man får en ökad skottillväxt. Om man
däremot klipper bladvassen i slutet av juli/början av augusti då vassen inte hunnit
lagra ner någon näring i rötterna ännu blir effekten bättre till nästa säsong (Norrtälje
kommun, 2005).

Klippning av näckrosor
Näckrosor växer ut till ett djup av 2-3 m. De har jordstam och alltid nya blad på gång i
rotområdet med mycket god tillväxt. Detta innebär att de kan återhämta sig mycket
snabbt efter avklippning. Gula näckrosor sprids mycket lätt med frön. I en frökapsel
kan det finnas omkring 300 frön. För att kunna begränsa näckrosors utbredning i en
sjö behöver man klippa hela sjön för att få effekt eftersom kvarvarande bestånd hela
tiden producerar nya frön som lätt sprider sig med följden att nya näckrosor ständigt
kan etablera sig. Det krävs upprepade klippningar år efter år. (Norrtälje kommun,
2005).

I Asköviken i Mälaren, har man studerat effekten av att skörda näckrosor. Skörd
skedde fyra gånger per år (juni, juli, augusti, september) under tre år. Klippningen
utfördes så nära botten som möjligt och växtdelarna togs ej bort. Resultatet från
inventeringen som genomfördes 2014 visar en tydlig trend i förändringen av
vegetationen jämfört med den inventeringen som gjordes innan åtgärderna påbörjades
2011. Näckrosbestånden minskar i försöksrutorna medan de ökar något i
kontrollområdena. Vissa, ur ekologisk synvinkel, viktiga undervattensväxter ökar i
frekvens i försöksrutorna. Resultaten visar också att antalet flytblad av näckrosor
minskar i provrutorna och är endast hälften så många som i kontrollrutorna. I
försöksrutorna förekom blomning av näckrosor under 2011 och 2012, men inte vid
något av åtgärdstillfällena 2013 och 2014 kunde blomning noteras i försöksrutorna.
Blomning noterades dock i kontrollrutorna och i omgivande miljö (Örnborg
Kyrkander Biologi & Miljö AB, 2015).

Ett problem med täta bestånd av flytbladsväxter såsom näckrosor, är att de
konkurrerar ut andra arter av vattenväxter genom att bland annat minska infallande
ljusmängd i vattnet. Sedan tidigare är det känt att en varierad sammansättning av
vattenväxter skapar ett mer heterogent habitat och därmed fler nischer. Detta gynnar
mångfalden av exempelvis evertebrater som i sin tur utgör en viktig födoresurs för
t.ex. vissa fåglar, fiskar och groddjur. Undervattensväxter är också viktiga som
födoresurs för vissa betande fågelarter som exempelvis änder, svanar och gäss. Det
anses även att täta bestånd av näckrosor kan utgöra en fysisk barriär för exempelvis
simfåglar som får svårare att ta sig fram (Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB,
2015). I Vansjön-Nordsjön är siktdjupet litet vilket i sig hämmar ljusinsläppet i
vattenmassan. Det gör att effekten av klippning av näckrosor sannolikt blir begränsad
för tillväxten av undervattensväxter.

Ihopsamling av växtdelar och upplag
Det finns ingen risk att avklippta stjälkar till näckrosors blommor och blad bildar nya
plantor. Det är totalt sett också en väldigt liten andel av sjöns näringsförråd som ingår
i den växtmassan. Det är alltså inte realistiskt att bortföra betydande mängder fosfor
och kväve ur sjön genom skörd av näckrosor.

Det avklippta växtmaterialet kan dock ställa till andra, lokala problem. När stjälkarna
klipps av flyter växtmaterialet upp eftersom det innehåller mycket luft. Det kan sedan
driva ihop och bilda stora flytande sjok. När nedbrytningen kommer igång kan sedan
koldioxid, metan och andra gaser bidra till att packarna fortsätter att flyta. Under
sådana flytbäddar blir det mörkt och i värsta fall syrefritt, vilket kan öka läckage av
kväve och fosfor ur sedimenten.

Vid nedbrytningen av näckrosmaterialet kommer också syre att förbrukas och kväve
och fosfor från växtdelarna att frigöras till vattnet. En storskalig klippning av
näckrosor skulle därmed kunna leda till alggrumling/blomning. För att undvika detta
behöver man samla ihop allt som flyter och flytta upp det på stranden (Ekstam,
20190618).

Om växtdelar lämnas kvar i vattnet förmultnar de och kan orsaka syrebrist i
bottenskiktet på sjön. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist
finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. De
bottenlevande djuren spelar en viktig roll för omsättningen av näringsämnen och syre i
vattenmiljön. I väl syresatta sediment finns det djur som gräver, äter och rör runt. När
de gräver, borrar, äter och flyttar om material — det som kallas bioturbation — bidrar
djuren till att syresätta bottnen och förstärka den normala nedbrytningen av det
organiska material som faller ner på bottnarna. Om bioturbationen avbryts till följd av
syrebrist som leder till att bottendjuren dör, så störs också nedbrytningsprocessen
(Havs- och vattenmyndigheten 2019).

Rekommendation för klippning av näckrosor i Vansjön-Nordsjön
Om det endast är utbredningen av näckrosor som man vill minska så rekommenderas
det klippa så stora ytor som möjligt, minst 3-4 gånger per säsong. Börja klippa så snart
som möjligt på försommaren och klipp av näckrosorna en bit under vattnet. Se till att
klippa så många ytor som möjligt så att inte näckrosorna som blir kvar kan bilda frön
och sprida sig. Växtmaterialet behöver då ej tas upp ur vattnet.
Om växtmaterialet lämnas kvar i vattnet så riskerar det dock att flyta iland på
badplatser och stränder. Om växtmaterialet inte flyter in till land utan istället bildar
stora flytande sjok med växtdelar, under vilka det blir mörkt, kan det i värsta fall bli
syrefritt under dessa, vilket kan öka läckage av kväve och fosfor ur sedimenten. Då
sjöarna har stora öppna vattenspeglar idag där vattnet rör sig när det blåser så borde
inte det inte vara så stor risk att detta händer. När växtresterna sedan sjunker till botten
så förmultnar de och kan skapa syrebrist i sjön, vilket skulle kunna lösa ut kväve och
fosfor i sedimenten. Detta blir dock inte värre än om näckrosorna lämnas som de är,
då de dör ner varje år även om de inte klipps. Då tätheten av näckrosbestånden samt
storleken på bladen minskar på sikt vid regelbunden klippning så borde detta problem
istället bli mindre. Men om problem med algblomningar ökar på grund av att för
mycket kväve och fosfor frigörs vid nedbrytningen från de avklippta växtdelarna så
bör man flytta upp växtdelarna på land.

Back To Top